Konjugering av verbet lupfen på tyska i alla tempus

Här är böjningstabellerna för verbet lupfen på tyska. För att söka efter böjningen av ett annat verb på tyska kan du klicka här.

Konjugering av verbet "lupfen" till Indikativ på tyska

Präsens

  • ich lupfe
  • du lupfst
  • er/sie/es lupft
  • wir lupfen
  • ihr lupft
  • Sie lupfen

Perfekt

  • ich habe gelupft
  • du hast gelupft
  • er/sie/es hat gelupft
  • wir haben gelupft
  • ihr habt gelupft
  • Sie haben gelupft

Präteritum

  • ich lupfte
  • du lupftest
  • er/sie/es lupfte
  • wir lupften
  • ihr lupftet
  • Sie lupften

Plusquamperfekt

  • ich hatte gelupft
  • du hattest gelupft
  • er/sie/es hatte gelupft
  • wir hatten gelupft
  • ihr hattet gelupft
  • Sie hatten gelupft

Futur I

  • ich werde lupfen
  • du wirst lupfen
  • er/sie/es wird lupfen
  • wir werden lupfen
  • ihr werdet lupfen
  • Sie werden lupfen

Futur II

  • ich werde gelupft haben
  • du wirst gelupft haben
  • er/sie/es wird gelupft haben
  • wir werden gelupft haben
  • ihr werdet gelupft haben
  • Sie werden gelupft haben

Konjugering av verbet "lupfen" till Imperativ, Partizip och Infinitiv på tyska

Imperativ och de båda Partizip-formerna är viktiga grammatiska tempus i den tyska konjugationen. De används i stor utsträckning.

Det tyska Imperativ används för att ge order, kräva något av någon eller helt enkelt be någon att göra något. Partizip I och Partizip II används i stället för konjugerade verb eller adjektiv. Partizip II används för att bilda både sammansatta- och passivformerna i tyskan.

Imperativ Präsens

  • lupfe (du)
  • lupfen wir
  • lupft ihr
  • lupfen Sie

Infinitiv - Präsens

  • lupfen

Infinitiv - Perfekt

  • gelupft haben

Partizip Präsens

  • lupfend

Partizip Perfekt

  • gelupft

Böjning av verbet "lupfen" till Konjunktiv I på tyska

Den huvudsakliga användningen av Konjunktiv I på tyska är indirekt tal, dessa tempus används mindre i det tyska språket.

Konjunktiv I Präsens

  • ich lupfe
  • du lupfest
  • er/sie/es lupfe
  • wir lupfen
  • ihr lupfet
  • Sie lupfen

Konjunktiv I Perfekt

  • ich habe gelupft
  • du habest gelupft
  • er/sie/es habe gelupft
  • wir haben gelupft
  • ihr habet gelupft
  • Sie haben gelupft

Konjunktiv I Futur I

  • ich werde lupfen
  • du werdest lupfen
  • er/sie/es werde lupfen
  • wir werden lupfen
  • ihr werdet lupfen
  • Sie werden lupfen

Konjunktiv I Futur II

  • ich werde gelupft haben
  • du werdest gelupft haben
  • er/sie/es werde gelupft haben
  • wir werden gelupft haben
  • ihr werdet gelupft haben
  • Sie werden gelupft haben

Konjugering av verbet "lupfen" till Konjunktiv II på tyska

Konjunktiv II används främst för att uttrycka det overkliga på tyska. Det skapar ett gap mellan tal och verklighet. Denna konjugationstid används också för att bilda konventionella uttryck för artighet på tyska.

När denna böjningsform står i presens i det förflutna gör den det dessutom möjligt att uttrycka ånger eller att tala om en situation som kan ha inträffat. Dessa böjningsformer används inte särskilt ofta.

Konjunktiv II Präteritum

  • ich lupfte
  • du lupftest
  • er/sie/es lupfte
  • wir lupften
  • ihr lupftet
  • Sie lupften

Konjunktiv II Plusquamperfekt

  • ich hätte gelupft
  • du hättest gelupft
  • er/sie/es hätte gelupft
  • wir hätten gelupft
  • ihr hättet gelupft
  • Sie hätten gelupft

Konjunktiv II Futur I

  • ich würde lupfen
  • du würdest lupfen
  • er/sie/es würde lupfen
  • wir würden lupfen
  • ihr würdet lupfen
  • Sie würden lupfen

Konjunktiv II Futur II

  • ich würde gelupft haben
  • du würdest gelupft haben
  • er/sie/es würde gelupft haben
  • wir würden gelupft haben
  • ihr würdet gelupft haben
  • Sie würden gelupft haben

Sök konjugeringen av ett annat verb på tyska

Här är några andra slumpmässiga verb att upptäcka : bekümmerndurchreißenhülleninterferierenlosenlullenlungernlüpfenlynchenmithelfennivellierenrechtfertigenumordnenvoraussagen