Konjugering av verbet klingeln på tyska i alla tempus
Här är böjningstabellerna för verbet klingeln på tyska. För att söka efter böjningen av ett annat verb på tyska kan du klicka här.
Konjugering av verbet "klingeln" till Indikativ på tyska
Präsens
- ich klingle
- du klingelst
- er/sie/es klingelt
- wir klingeln
- ihr klingelt
- Sie klingeln
- ich klingele
- du klingelst
- er/sie/es klingelt
- wir klingeln
- ihr klingelt
- Sie klingeln
Perfekt
- ich habe geklingelt
- du hast geklingelt
- er/sie/es hat geklingelt
- wir haben geklingelt
- ihr habt geklingelt
- Sie haben geklingelt
Präteritum
- ich klingelte
- du klingeltest
- er/sie/es klingelte
- wir klingelten
- ihr klingeltet
- Sie klingelten
Plusquamperfekt
- ich hatte geklingelt
- du hattest geklingelt
- er/sie/es hatte geklingelt
- wir hatten geklingelt
- ihr hattet geklingelt
- Sie hatten geklingelt
Futur I
- ich werde klingeln
- du wirst klingeln
- er/sie/es wird klingeln
- wir werden klingeln
- ihr werdet klingeln
- Sie werden klingeln
Futur II
- ich werde geklingelt haben
- du wirst geklingelt haben
- er/sie/es wird geklingelt haben
- wir werden geklingelt haben
- ihr werdet geklingelt haben
- Sie werden geklingelt haben
Konjugering av verbet "klingeln" till Imperativ, Partizip och Infinitiv på tyska
Imperativ och de båda Partizip-formerna är viktiga grammatiska tempus i den tyska konjugationen. De används i stor utsträckning.
Det tyska Imperativ används för att ge order, kräva något av någon eller helt enkelt be någon att göra något. Partizip I och Partizip II används i stället för konjugerade verb eller adjektiv. Partizip II används för att bilda både sammansatta- och passivformerna i tyskan.
Imperativ Präsens
- klingle (du)
- klingeln wir
- klingelt ihr
- klingeln Sie
Böjning av verbet "klingeln" till Konjunktiv I på tyska
Den huvudsakliga användningen av Konjunktiv I på tyska är indirekt tal, dessa tempus används mindre i det tyska språket.
Konjunktiv I Präsens
- ich klingle
- du klinglest
- er/sie/es klingle
- wir klinglen
- ihr klinglet
- Sie klinglen
Konjunktiv I Perfekt
- ich habe geklingelt
- du habest geklingelt
- er/sie/es habe geklingelt
- wir haben geklingelt
- ihr habet geklingelt
- Sie haben geklingelt
Konjunktiv I Futur I
- ich werde klingeln
- du werdest klingeln
- er/sie/es werde klingeln
- wir werden klingeln
- ihr werdet klingeln
- Sie werden klingeln
Konjunktiv I Futur II
- ich werde geklingelt haben
- du werdest geklingelt haben
- er/sie/es werde geklingelt haben
- wir werden geklingelt haben
- ihr werdet geklingelt haben
- Sie werden geklingelt haben
Konjugering av verbet "klingeln" till Konjunktiv II på tyska
Konjunktiv II används främst för att uttrycka det overkliga på tyska. Det skapar ett gap mellan tal och verklighet. Denna konjugationstid används också för att bilda konventionella uttryck för artighet på tyska.
När denna böjningsform står i presens i det förflutna gör den det dessutom möjligt att uttrycka ånger eller att tala om en situation som kan ha inträffat. Dessa böjningsformer används inte särskilt ofta.
Konjunktiv II Präteritum
- ich klingelte
- du klingeltest
- er/sie/es klingelte
- wir klingelten
- ihr klingeltet
- Sie klingelten
Konjunktiv II Plusquamperfekt
- ich hätte geklingelt
- du hättest geklingelt
- er/sie/es hätte geklingelt
- wir hätten geklingelt
- ihr hättet geklingelt
- Sie hätten geklingelt
Konjunktiv II Futur I
- ich würde klingeln
- du würdest klingeln
- er/sie/es würde klingeln
- wir würden klingeln
- ihr würdet klingeln
- Sie würden klingeln
Konjunktiv II Futur II
- ich würde geklingelt haben
- du würdest geklingelt haben
- er/sie/es würde geklingelt haben
- wir würden geklingelt haben
- ihr würdet geklingelt haben
- Sie würden geklingelt haben
Sök konjugeringen av ett annat verb på tyska
Här är några andra slumpmässiga verb att upptäcka : ausmusterndavorstehenhineinstreckenhinstellenkelternkletternklimpernklingenklönenkrakeelenmitbeschließenpaprizierentottrampelnvernetzen
