Konjugering av verbet befingern på tyska i alla tempus
Här är böjningstabellerna för verbet befingern på tyska. För att söka efter böjningen av ett annat verb på tyska kan du klicka här.
Konjugering av verbet "befingern" till Indikativ på tyska
Präsens
- ich befingere
- du befingerst
- er/sie/es befingert
- wir befingern
- ihr befingert
- Sie befingern
Perfekt
- ich habe befingert
- du hast befingert
- er/sie/es hat befingert
- wir haben befingert
- ihr habt befingert
- Sie haben befingert
Präteritum
- ich befingerte
- du befingertest
- er/sie/es befingerte
- wir befingerten
- ihr befingertet
- Sie befingerten
Plusquamperfekt
- ich hatte befingert
- du hattest befingert
- er/sie/es hatte befingert
- wir hatten befingert
- ihr hattet befingert
- Sie hatten befingert
Futur I
- ich werde befingern
- du wirst befingern
- er/sie/es wird befingern
- wir werden befingern
- ihr werdet befingern
- Sie werden befingern
Futur II
- ich werde befingert haben
- du wirst befingert haben
- er/sie/es wird befingert haben
- wir werden befingert haben
- ihr werdet befingert haben
- Sie werden befingert haben
Konjugering av verbet "befingern" till Imperativ, Partizip och Infinitiv på tyska
Imperativ och de båda Partizip-formerna är viktiga grammatiska tempus i den tyska konjugationen. De används i stor utsträckning.
Det tyska Imperativ används för att ge order, kräva något av någon eller helt enkelt be någon att göra något. Partizip I och Partizip II används i stället för konjugerade verb eller adjektiv. Partizip II används för att bilda både sammansatta- och passivformerna i tyskan.
Imperativ Präsens
- befingere (du)
- befingern wir
- befingert ihr
- befingern Sie
Böjning av verbet "befingern" till Konjunktiv I på tyska
Den huvudsakliga användningen av Konjunktiv I på tyska är indirekt tal, dessa tempus används mindre i det tyska språket.
Konjunktiv I Präsens
- ich befingere
- du befingerest
- er/sie/es befingere
- wir befingern
- ihr befingert
- Sie befingern
Konjunktiv I Perfekt
- ich habe befingert
- du habest befingert
- er/sie/es habe befingert
- wir haben befingert
- ihr habet befingert
- Sie haben befingert
Konjunktiv I Futur I
- ich werde befingern
- du werdest befingern
- er/sie/es werde befingern
- wir werden befingern
- ihr werdet befingern
- Sie werden befingern
Konjunktiv I Futur II
- ich werde befingert haben
- du werdest befingert haben
- er/sie/es werde befingert haben
- wir werden befingert haben
- ihr werdet befingert haben
- Sie werden befingert haben
Konjugering av verbet "befingern" till Konjunktiv II på tyska
Konjunktiv II används främst för att uttrycka det overkliga på tyska. Det skapar ett gap mellan tal och verklighet. Denna konjugationstid används också för att bilda konventionella uttryck för artighet på tyska.
När denna böjningsform står i presens i det förflutna gör den det dessutom möjligt att uttrycka ånger eller att tala om en situation som kan ha inträffat. Dessa böjningsformer används inte särskilt ofta.
Konjunktiv II Präteritum
- ich befingerte
- du befingertest
- er/sie/es befingerte
- wir befingerten
- ihr befingertet
- Sie befingerten
Konjunktiv II Plusquamperfekt
- ich hätte befingert
- du hättest befingert
- er/sie/es hätte befingert
- wir hätten befingert
- ihr hättet befingert
- Sie hätten befingert
Konjunktiv II Futur I
- ich würde befingern
- du würdest befingern
- er/sie/es würde befingern
- wir würden befingern
- ihr würdet befingern
- Sie würden befingern
Konjunktiv II Futur II
- ich würde befingert haben
- du würdest befingert haben
- er/sie/es würde befingert haben
- wir würden befingert haben
- ihr würdet befingert haben
- Sie würden befingert haben
Sök konjugeringen av ett annat verb på tyska
Här är några andra slumpmässiga verb att upptäcka : aufkrachenaufschnallenbaumelnbefeindenbefindenbefischenbefördernbelastenbückendurcheinanderwürfelnfreischreibenherunterpurzelnstülpen
