Konjugering av verbet anleinen på tyska i alla tempus
Här är böjningstabellerna för verbet anleinen på tyska. För att söka efter böjningen av ett annat verb på tyska kan du klicka här.
Konjugering av verbet "anleinen" till Indikativ på tyska
Präsens
- ich leine an
- du leinst an
- er/sie/es leint an
- wir leinen an
- ihr leint an
- Sie leinen an
Perfekt
- ich habe angeleint
- du hast angeleint
- er/sie/es hat angeleint
- wir haben angeleint
- ihr habt angeleint
- Sie haben angeleint
Präteritum
- ich leinte an
- du leintest an
- er/sie/es leinte an
- wir leinten an
- ihr leintet an
- Sie leinten an
Plusquamperfekt
- ich hatte angeleint
- du hattest angeleint
- er/sie/es hatte angeleint
- wir hatten angeleint
- ihr hattet angeleint
- Sie hatten angeleint
Futur I
- ich werde anleinen
- du wirst anleinen
- er/sie/es wird anleinen
- wir werden anleinen
- ihr werdet anleinen
- Sie werden anleinen
Futur II
- ich werde angeleint haben
- du wirst angeleint haben
- er/sie/es wird angeleint haben
- wir werden angeleint haben
- ihr werdet angeleint haben
- Sie werden angeleint haben
Konjugering av verbet "anleinen" till Imperativ, Partizip och Infinitiv på tyska
Imperativ och de båda Partizip-formerna är viktiga grammatiska tempus i den tyska konjugationen. De används i stor utsträckning.
Det tyska Imperativ används för att ge order, kräva något av någon eller helt enkelt be någon att göra något. Partizip I och Partizip II används i stället för konjugerade verb eller adjektiv. Partizip II används för att bilda både sammansatta- och passivformerna i tyskan.
Imperativ Präsens
- leine (du) an
- leinen wir an
- leint ihr an
- leinen Sie an
Böjning av verbet "anleinen" till Konjunktiv I på tyska
Den huvudsakliga användningen av Konjunktiv I på tyska är indirekt tal, dessa tempus används mindre i det tyska språket.
Konjunktiv I Präsens
- ich leine an
- du leinest an
- er/sie/es leine an
- wir leinen an
- ihr leinet an
- Sie leinen an
Konjunktiv I Perfekt
- ich habe angeleint
- du habest angeleint
- er/sie/es habe angeleint
- wir haben angeleint
- ihr habet angeleint
- Sie haben angeleint
Konjunktiv I Futur I
- ich werde anleinen
- du werdest anleinen
- er/sie/es werde anleinen
- wir werden anleinen
- ihr werdet anleinen
- Sie werden anleinen
Konjunktiv I Futur II
- ich werde angeleint haben
- du werdest angeleint haben
- er/sie/es werde angeleint haben
- wir werden angeleint haben
- ihr werdet angeleint haben
- Sie werden angeleint haben
Konjugering av verbet "anleinen" till Konjunktiv II på tyska
Konjunktiv II används främst för att uttrycka det overkliga på tyska. Det skapar ett gap mellan tal och verklighet. Denna konjugationstid används också för att bilda konventionella uttryck för artighet på tyska.
När denna böjningsform står i presens i det förflutna gör den det dessutom möjligt att uttrycka ånger eller att tala om en situation som kan ha inträffat. Dessa böjningsformer används inte särskilt ofta.
Konjunktiv II Präteritum
- ich leinte an
- du leintest an
- er/sie/es leinte an
- wir leinten an
- ihr leintet an
- Sie leinten an
Konjunktiv II Plusquamperfekt
- ich hätte angeleint
- du hättest angeleint
- er/sie/es hätte angeleint
- wir hätten angeleint
- ihr hättet angeleint
- Sie hätten angeleint
Konjunktiv II Futur I
- ich würde anleinen
- du würdest anleinen
- er/sie/es würde anleinen
- wir würden anleinen
- ihr würdet anleinen
- Sie würden anleinen
Konjunktiv II Futur II
- ich würde angeleint haben
- du würdest angeleint haben
- er/sie/es würde angeleint haben
- wir würden angeleint haben
- ihr würdet angeleint haben
- Sie würden angeleint haben
Sök konjugeringen av ett annat verb på tyska
Här är några andra slumpmässiga verb att upptäcka : aberkennenanheimstellenanlautenanleimenanleitenanluvenansteuernauftauchenbauspareneinklemmenflüssigmachenpromulgieren
